Nu känns det bättre igen. De största "blafforna" har lixom lagt sig, vilket känns fantastiskt. Dock har Jag småfinnar utspritt på varenda liten hudyta från jämnhöjd med mun upp till kindben. Små små små finnar som lixom inte ska klämmas eller så men som bara stör för att utan dom så hade huden varit helt fin där. Men jag håller ut. I morse vaknade jag med sjukaste ryggvärken i svanskotan/ nedre delen av ryggen. Så fort jag suttit ner och reser mig så gör det ont vilket suger, när jag sa detta till läkaren så sa hon att jag skulle dra ner på träningen för att ryggen inte ska belastas för mkt. Känns ju sådär men samtidigt så skiter jag lite i det för jag SKA få FIN hud NU. Skiter i allt annat tjafs runt om. Huden står i centrum haha. Läpparna kan ej repareras, konstant torra samt fått ett sinnes munsår i vänstra mungipan som inte läker eftersom att det spricker upp när jag öppnar munnen. Blir sevintrött vilket leder till att jag är allt oftare ledsen, men samtidigt så känns det på något sätt skönt att veta vad det beror på, då får det väl vara så att jag e lite ledsen. Går ju även till en kurator och det hjälper faktiskt, de e skönt att bara prata och veta att någon verkligen lyssnar och försöker se bästa möjligheterna för stunden lixom. 

Så fem veckor och det känns bättre trots biverkningar.